Någon stjäl Gunnars DD

Flera gånger under hösten har Gunnar Erikssons brevlåda på Stora vägen i Dala-Floda varit tom på morgonen.
- Det är så snopet att bli utan morgontidning, säger Gunnar som tröttnat på tilltaget.


Gunnar Eriksson har vid flera tillfällen i höst fått dricka sitt morgonkaffe utan DD. Det har inte legat någon tidning i brevlådan när han gått ut för att hämta den vid sextiden.
- Jag har pratat med tidningsbudet men det är inte där det fallerar. Någon stjäl min tidning, konstaterar han.

Också andra tidningsprenumeranter har klagat över försvunna tidningar, bland annat efter Lissforsvägen.
- Jag har försökt hålla utkik för att se vem tjuven är. Den enda jag har sett hittills är en joggare i ljusa kläder, men det är ju inte säkert att det är han, säger Gunnar Eriksson som hoppas på att få ett omedelbart slut på snatteriet.
- Jag har provat att ha lås på lådan, men på grund av att den sitter så nära vägen stänker det upp slask i låset så att det inte går att öppna.

http://dalademokraten.se/sida/id/97117/

Påbackad av brevbäraren tre gånger i rad!

Är du trött på att gå till brevlådan och hämta posten?

Se till att få din bil påbackad och låt sedan pressen prata med rätt person. Då får du levererans fram till dörren.

Inger Adolfsson kunde inte tro sina ögon när hon tittade ut och såg brevbäraren köra in i hennes bil, inte en utan tre gånger.
Inger var på besök hos sonhustrun Jenny i Lindsdal när posten kom. Brevbäraren tryckte ned det alldeles för stora paketet i lådan och körde sedan framåt istället för att backa, rakt mot Ingers bil.

- Jag blir galen
- Jag blir galen. Där står jag med en bebis i famnen och ser hur han knuffar till bilen två, tre gånger. Jag knackar på rutan och då sträcker han på nacken och kör därifrån.

- De kan väl inte bete sig på det viset, frågar sig Inger som tillsammans med Jenny ringde Posten för att anmäla saken. Till slut hamnade de på något som kallades skadeservice.

- Där var de helt kallsinniga och totalvägrade att hjälpa oss.

Rådet de fick var att ta reda på bilens registreringsnummer och själva kontakta brevbäraren.

Istället ringde Inger och Jenny till Östran som kopplades till presstjänst i Stockholm. Hanna Berggren fick frågan varför brevbärare kör in i bilar och varför Posten inte verkar bry sig.

Oj en sådan fråga
- Oj, en sådan fråga har jag aldrig fått från press, svarade Hanna men lovade undersöka saken.

Dagen efter återkom hon.

- Vi har inga uppgifter om händelsen över huvud taget.

- Det enda vi kan göra är att uppmana dem att kontakta vår utdelningschef i den regionen.

Att uppgifter saknades kan ju bero på att ingen ville lyssna på Inger och Jenny...

Nåväl. Ett nummer till utdelningschef Kjell Johansson förmedlades vidare till Inger.

- Han bad om ursäkt, men var samtidigt förvånad därför att den här brevbäraren tydligen skulle vara så väldigt trevlig.

Skickar frimärken
Skulle det visa sig att det uppkommit skador på bilen, vilket Inger inte tror med undantag för ett litet skrapmärke, fick hon återkomma med skadeståndsanspråk. Självklart skulle Posten skicka över frimärken som kompensation.

Senare på dagen ringde det på hos Jenny i Lindsdal. Utanför stod brevbäraren. Han verkade skamsen men ifrågasatte om det var han som kört dagen innan. Han mindes i alla fall inte att han kört in i en annan bil.

Ingen ursäkt alltså, men man kan inte få allt.

Jenny fick i alla fall posten levererad till dörren.

http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/paabackad_av_brevbaeraren_tre_gaanger_i_rad

Ny busshållplats i Stigslund upprör

En ny busshållplats vid Konsum Triangeln i Stigslund upprör trafikanterna i området.
Då bussen stannar tvingas bilarna vänta och det blir ofta trafikstockning ut i de två korsningarna.
– Det här är en idiotgrej. Särskilt när tågbommarna har varit nere. Det blir en väldig kö, säger Kurt Isaksson som bor i Stigslund.

Den nya busshållplatsen på Hjortstigen, som ligger i slutet av Furumovägen, är enfilig och tvingar bilarna från båda håll att vänta tills bussen åker vidare.

Detta har skapat problem både för de boende i Stigslund, Strömsbro, Åbyggeby och Forsby. Särskilt på morgonen och eftermiddagen är det trafikstockning. Nu har många har börjat ta alternativa vägar.

Farligt?

– Man funderar på hur de har tänkt. Nu blir det stopp, man blir stirrig och vet inte hur man ska köra. Jag tror att det här blir farligt i vinter. Kunde man inte ha flyttat på busshållplatsen, den hade väl inte behövt ligga precis här? säger Margareta Höglund som bor i Södra Åbyggeby.

Enligt Helena Werre, chef för trafiksektionen, är den nya busshållplatsen en trafikåtgärd för att få ner hastigheten och öka säkerheten.

– Meningen är att man inte ska kunna ta sig förbi bussen för att det ska bli säkrare för de som kliver av bussen. Och vi har gjort mätningar som visar att bussarna sällan står längre än 20 sekunder, säger hon.

”Farten är farlig”

Gösta Nordqvist, trafikingenjör på Tekniska kontoret, säger att man valde den här platsen eftersom det är här Furumovägen är som mest trafikerad.

Men är det verkligen säkrare nu när det blir trafikstockning ut i korsningen?

– Det kan bli köer, men det blir inte osäkrare. Det är farten som är farlig. Är det stopp finns det ingen hastighet att tala om.

Enligt honom är anledningen till att man inte flyttade hållplatsen längre upp på vägen att man har tomtinfarter att ta hänsyn till.

Grannarna nöjda

Leif och IngaLisa Andersson som bor precis vid busshållplatsen är de enda Arbetarbladet pratar med som är riktigt nöjda med den nya hållplatsen.

– Det har varit en fartgata här och vi är väldigt glada att man har fått ner hastigheten, säger de.

Dessutom har de fått ett nytt nöje – att kika på röran utanför fönstret mellan 16 och 18 på eftermiddagarna.

Tillsammans med några andra åtgärder, en cykelbana vid Furumovägen och en upphöjd korsning vid Vallarstigen, kostar hållplatsen 800 000 kronor. Hälften står kommunen för och hälften bekostar Vägverket.

Liknande på fler ställen

Tekniska kontoret har också fått i uppdrag av tekniska nämnden att göra liknande busshållplatser längs med Lexevägen, Valbovägen och Hagaströmsvägen.

http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.1533581

Plötsliga parkeringsböter vållar ilska och förvåning

Plötsliga parkeringsböter på den lilla platsen precis väster om Sörsehallen har fått Per-Olov Åkerberg att gå i taket av ilska.
– Det är något lurt, jag betalar aldrig, säger han.
Han är inte ensam om att ha lappats. För en dryg månad sedan fick ett flertal boende på Sörse böter. Det kom, enligt Per-Olov Åkerberg, som en total överraskning.

– Här har ingen lappats på över tio år, varför nu och utan förvarning, säger han.

Men Stefan Gabrielsson, vd på Parkeringstjänst, dementerar uppgiften om att det skulle vara tio år sedan parkeringsplatsen bevakades.

– Det sker kontinuerligt och vi har lappat bilar tidigare, säger han. Skulle vi inte sköta vårt uppdrag mot Varbergs Bostad skulle vi snart bli av med det.

Parkeringsplatsen som rymmer ett 30-tal bilar är tydligt skyltad med 2-timmarsparkering och att platsen är till för besökare till Sörsehallen.

– Sedan de börjat lappa står där ju nästan aldrig några bilar längre, säger Per-Olov Åkerberg.

Han har haft otaliga kontakter med ansvariga på Varbergs Bostad liksom Parkeringstjänst utan framgång. Boten ska han betala och tills vidare gäller nuvarande skyltning.

– Men en kompis till mig blev uppringd av Parkeringstjänst och slapp betala en av flera böter han fått, säger han. Märkligt, antingen ska alla betalas eller ingen.

Stefan Gabrielsson:

– Det duger inte att säga att man inte sett skyltningen. Men vi är inte helt omöjliga och här fanns skäl som gjorde att vi kunde acceptera att stryka en.

Vad händer om Per-Olov Åkerberg fortsätter att vägra betala?

– Har han vänt sig till oss skriftligen prövar vi det, bedömer vi att han ska betala kollar vi hans kreditvärdighet och finns det stämmer vi honom till tingsrätten. Har han inte tillskrivit oss och inte betalar går ärendet till inkasso.

På Varbergs Bostad finns inget intresse att lägga sig i ärendet mellan Per-Olov Åkerberg och Parkeringstjänst.

– Skyltningen gäller, det är vad jag kan säga, säger Robert Hörnquist, vd.

Någon förändring av parkeringsplatsen och dess skyltning är inte aktuell. Varbergs Bostad har intresse av att bygga fler bostäder på Sörse. Den nu aktuella parkeringsplatsen kan då ge plats för ett tänkt parkeringsdäck.

Parkeringstjänst Väst, med säte i Göteborg, ansvarar för parkeringsövervakningen för Varbergs Bostad, kyrkan samt några mindre hyresvärdar i Varberg.

http://hn.se/nyheter/varberg/1.643908

Vill ha rätt att bestämma över sin brevlåda

Tommy Ivarsson säger nej tack till reklam. Eftersom han också uppfattar Commersen som ett annonsblad vill han inte ha den i brevlådan heller. Men Posten delar ut tidningen som samhällsinformation. Därför får han den ändå.

– Man borde ha rätt att bestämma över sin egen brevlåda, säger Tommy Ivarsson, som satt upp en lapp med ”Nej tack till reklam” på brevlådan. Sedan en tid tillbaka finns också lappen ”Nej tack till Commersen” på dörren.

Ifrågasätter beteckningen
När han frågade Posten varför han ändå får Commersen blev svaret att den räknas som samhällstidning.
– Jag undrar vilka kriterier de har. Jag har inget emot Commersen som sådan. I sin genre är den säkert bra. Men jag uppfattar den som styrd av annonsörerna. Det saknas artiklar om att Ica märker om sin köttfärs eller att företag säger upp anställda, säger Tommy Ivarsson.

Ingen notis om skylten
Commersen delas ut som Postens gruppförsändelse, i likhet med många gratistidningar och exempelvis kommuninformation.
Hanna Berggren är tillförordnad presschef på Posten:
– Till skillnad från vanlig oadresserad direktreklam går den här typen av samhällsinformation förbi skyltar med ”reklam nej tack”, säger Hanna Berggren, som inte vill ge sig på att definiera ordet samhällsinformation. Det är inte Postens uppdrag.

Naturligt med olika åsikter
Hon menar att det är naturligt att en viss volym av hushållen inte är intresserad av vissa gruppförsändelser. Å andra sidan finns det hushåll som vill ha en viss del av oadresserad direktreklam, till exempel telefonkataloger över den egna kommunen. En del skriver ”Nej till reklam men ja till Ikea-katalogen”.
Att följa alla önskemål på brevlådorna skulle inte bara bli omständligt, utan strida mot avtalen mellan Posten och kunden.
– Om vi ska göra undantag från det avtalet blir det en annan typ av tjänst. Det påverkar prisbilden, säger Hanna Berggren.
Commersens grundare Peter Enckell, numera regionchef för Commersen/Lokaltidningen, säger att han på sin höjd haft 3-4 missnöjessamtal sedan starten 1985. Med tanke på att tidningen når 80000 brevlådor är problemet ringa.
– Men om någon inte vill ha tidningen bör det gå att göra upp med den lokala brevbäraren. Villkoret är tydligen, enligt vårt avtal, att Posten måste ha tillstånd från oss först, säger Peter Enckell.
Han ser en stor fördel att delas ut som gruppförsändelse jämfört med ”svepet”. Nära 18000 brevlådor i länet nekar reklam. Man missar stora annonsgrupper om man undantar nej-tackarna.

http://www.sydostran.se/index.80366---1.html

Nordisk pingla försvann

Sedan 1996 har en Gustafspingla, modell större, vandrat mellan Hedemoras vänorter. På alla orter har pinglan placerats väl synlig på ställen som rådhus, stadshus eller bibliotek. Undantaget är Hedemora där denna symbol för den nordiska vänskapen först gömdes undan på Tjädernhuset för att nu vara borttappad

-Det här är mycket allvarlig och pinsamt för Hedemora kommun. Pinglan kostade en hel del att köpa in. Men framförallt har den ju ett stort symbolvärde. Pinglan är ju en symbol för det nordiska samarbetet, säger Göran Bergqvist, som varit ordförande i Föreningen Norden i snart 30 år.

Gustafspinglan vandrar alltså runt i de olika vänorterna. Den finns på en ort i två år och överlämnas därefter till den vänort som ska vara värd för den kommande vänortsstämman.

Sålunda fanns pinglan i Nysteds rådhus åren 2005 till 2007, för att därefter vandra till den norska vänorten Vinstra, där den funnits på biblioteket till 2009. I somras kom pinglan till Hedemora, där den ska påminna om den vänortsstämman som ska hållas i staden 2011.

På de andra orterna placerades pinglan väl synlig i offentliga lokaler. I Hedemora visades inget större intresse för pinglan.

- Stadsbiblioteket ville inte ha den, då den kunde störa genom att ungdomar pinglade i den. Budet gick vidare till Tjädernhuset, där en person föreslog att den skulle placeras i receptionen.

Och till Tjädernhuset överlämnades pinglan i somras.

I dagarna upptäckte Göran Bergqvist att pinglan inte fanns uppställd.

Som om detta faktum inte var nog pinsamt upptäckte han någon dag senare, under sina efterforskningar, att pinglan slarvats bort.

Tidningen har sökt Per Torsell på serviceförvaltningen, som var den som tog emot pinglan, för en kommentar men inte lyckats nå honom.

http://www.dt.se/nyheter/hedemora/article518076.ece

Helt uppåt väggarna

Tommy Krook skulle byta hatthylla i bostaden på Öster när hela tapeten lossnade. Sedan lossnade stora sjok från andra väggar också.– Jag bara stod och gapade, säger Tommy.Sedan började konflikten med Gavlegårdarna om att få väggen lagad till fruns 40-årskalas.

Bara högst upp i vänster hörn i hallen satt en del av tapeten fortfarande kvar. Tommy drog lite i vänstra hörnet och då föll alltihop till golvet.
– Tjoff! sa det bara, säger han.
Därefter började han känna efter på övriga tapeter i hallen. Samma sak där. Så fort man drog lite i någon flik lossnade stora stycken.
Sedan fanns bara betong kvar på väggen där tapeten suttit.
– Underarbetet verkar vara illa gjort från början. För tre år sen tapetserades lägenheten om. De som renoverade måste väl ha märkt att tapeten satt dåligt fast, säger han.
Hans fru Maria Krook ringde till Gavlegårdarna och bad någon komma och åtgärda problemet så fort som möjligt.
Hon ville att det skulle se snyggt ut i hallen när hon i dag får gäster till sitt 40-årskalas.
– De skulle skicka någon ­före lördag. När jag ringde i går igen var det ingen som svarade, säger hon.
I går morse hade ännu ingen från bostadsbolaget dykt upp eller hört av sig. Tommy Krook började då fundera på att själv köpa tapeter och anlita en firma till jobbet.
– Sen får vi väl försöka få Gavlegårdarna att betala för arbete och material efteråt.
Men enligt Christer Palm på Gavlegårdarna skulle de inte räkna med att få igen pengar som lades ut.
– Vi har avtal med företag om både material och att få arbeten gjorda i våra fastigheter. Alla jobb måste göras av våra partners.
– I det här fallet handlar det om en felanmälan. Då har vi fem dagar på oss att komma och besiktiga skadan. Sen beror det på skadan hur lång tid det tar att åtgärda den. Vi kommer alltså inte att hinna åtgärda felet till helgen.
När Maria Krook får höra det säger hon:
– 15 personer ska komma hit på kalaset. Och så har vi ingen hatthylla. Det var ju för kalaset vi ville byta hylla. Nu har vi fått en betongvägg också.
Christer Palm har erfarenhet av tapeter som lossnat.
– Tapeter kan lossna om de är klistrade mot betong och det finns flera lager som gör tapeten tung. Men då brukar det vara fråga om fem lager, här är det tydligen bara tre.
Strax efter klockan 14 i går lät Tommy Krook i ett mejl meddela att Gavlegårdarna varit och besiktat skadan. Han skriver också att bolaget gått med på att stå för tapeterna om de ordnar arbetet själva.
”3 000 kronor kostar det oss”, står det i mejlet.
”15 personer ska komma hit på kalaset. Och så har vi ingen hatthylla. Det var ju för kalaset vi ville byta hylla. Nu har vi fått en betongvägg också.”

http://gd.se/nyheter/gavle/1.1524042

Studentlyan var full av vägglöss

Drömmen om Sverige blev inte vad Justyna Kusiak och Beata Tomczewska hade tänkt sig.
- En morgon när jag vaknade i sängen i studentlägenheten var kroppen full av illröda bett, berättar Justyna
Men det tog dem veckor att komma fram till att de drabbats av - vägglöss.

De polska studenterna, Justyna Kusiak och Beata Tomczewska, som anlände till Borlänge första september för att studera nationalekonomi och internationell turism, har inte alls kunnat lägga ner den energi de planerat på sina studier.
- Sista dagarna har jag knappt kunnat sova. Vi har stängt till sovrumsdörren och har lyset på för att hålla insekterna som bitit oss i flera veckor under kontroll. Vi sover i soffan i vardagsrummet för den är ny, suckar Beata.

Lägenheten är en möblerad studentlägenhet som de hyr av Tunabyggen.
- Redan när vi kom blev vi missnöjda och krävde att den skulle städas. Köket var skitigt, kylskåpet och frysen fungerade inte, det läckte vatten i badrummet, väggarna i hela lägenheter var flottiga...
Men det skulle ta närmare åtta veckor innan lägenheten målades om och ett fungerade kylskåp installerades.
- Vi bad att få byta lägenhet men fick veta att det inga fanns några att byta med. Om våra klagomål sedan inte åtgärdades därför att man inte förstod oss, kan vara tänkbart, säger Beata.
Men värsta bekymret var ändå insektsbetten.


Illröda bett

- De uppstod efter några dagar. Vi fick massor av röda märken på kroppen som kliade. Först trodde vi att vi drabbats av någon sjukdom. Jag besökte en läkare som trodde det var någon slags virus. Det trodde min polske läkare också som mina föräldrar konsulterade när inte mediciner och salvor hjälpte.
En dag räknade Justyna till 137 bett.
- Vi trodde först det var mygg. Vi kom ju i slutet av sommaren och hade fönstren öppna på kvällarna. Men det stämde inte...

Först när Justyna och Beata började leta på nätet hittade de en trolig orsak; vägglöss.
- När jag berättade det för min polske läkare blev han förvånad. Det var ju till Sverige vi flyttat.

Kan inte ni själva ha dragit med insekterna?

- Absolut inte. Och det bevisas ju av att när Justyna for hem till Polen för någon vecka försvann alla bett och besvär på två dagar. Men när hon kom tillbaka till sitt rum här i Borlänge, så började det igen.
När ungdomarna i fredags ringde felanmälan blev de kontaktade av områdets ansvarige som gav dem ett telefonnummer för att ”få saneringen åtgärdad”.
- Vi tänker inte betala. Vi har arbetat hårt i ett års tid för att få den här chansen till studier genom ett europeiskt utbyte. Vi hyr möblerat. Vi har lagt ner massor av pengar på kontakter med Tunabyggen om alla fel och brister och till läkare och mediciner. Vi betalar dessutom lika hög hyra som andra som hyr lika stora lägenheter, men som varit renare - och dessutom utrustade med TV. Sanera lägenheten från löss får Tunabyggen göra.

http://www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=94994&epslanguage=sv

Var fjärde lyktstople ska bort

Avesta kommun ska spara pengar, och en av sparåtgärderna är att minska kostnaderna för gatubelysningen.
På Lingärdesvägen plockas varannan lyktstolpe bort.

Det har blivit mörkt i Nordanö, och kallt. Höstens första snöflingor virvlar i luften när tidningen besöker Beth Brändas på Lingärdesvägen i Nordanö.
Beth och kungspudeln Hamlet tar dagliga promenader i området. Men, i takt med att kvällarna blivit allt mörkare har kommunen alltså nu valt att plocka ner en stor del av gatubelysningen i området. På vissa ställen har varannan lykta tagits ned.
– När vi kommer hem på kvällen är det bäckmörkt, berättar Beth Brändas.

På den andra sidan åkern ligger Nordanö skola. Vägen dit är mycket mörk.
– Jag tänker på skolbarnen, säger Beth Brändas och pekar på skolan.
Kommunens trafikbelysning är till stor del från 1960 och 1970-talet. Ungefär hälften består av kvicksilverbelysning, belysning som före 2016 måste bytas till miljövänligare och energisnålare alternativ. Detta är kommunen tvungen till på grund av ett EU-direktiv.

Men det handlar också om att spara pengar. I kommunen finns 8 000 belysningspunkter, 4 000 av dessa innehåller det snart förbjudna kvicksilvret. 2 000 kommer att bytas ut, de resterande 2 000 släcks, utan att ersättas med nya. Det kommer alltså att bli mörkare i kommunen.
– De nya lamporna, metallhalogenbelysning, ger ett mycket bättre sken. Men, det är sant att det blir färre beslysningspunkter i kommunen, säger Jan-Gustaf Eriksson, planerare på fritid- och teknikförvaltningen.

Jan-Gustaf Eriksson är också noga med att påpeka att det inte bara handlar om att jaga kostnader, det handlar även om att bevara miljön.
– Vi värnar koldioxidutsläppen på detta, säger Jan-Gustaf Eriksson.
Detta till trots. Det kommer att bli en mörk vinter i Avesta kommun.

http://avestatidning.com/nyheter/avesta/1.627951-var-fjarde-lyktstople-ska-bort

Svart sak hittad i mjölk

Det känns inget vidare och jag undrar vad det var som simmade omkring i mjölken.

Björne Pettersson i Oskarshamn fick i söndags kväll en smärre chock. Han öppnade en mjölkförpackning och slog upp ett glas med kall mjölk.
– Jag drack några klunkar och det smakade som vanligt. Men sedan såg jag att det var något svart som simmade omkring överst i förpackningen, säger han.
Björne Pettersson tömde ut innehållet och när han öppnade paketet trillade det ut en svart porös bit, ett par tre centimeter lång.
– Jag har aldrig sett något liknande. Tar man på det känns det svampliknande men det är ändå poröst och petar man lite på den så faller det loss löst pulver. Och vad det än är så känns det äckligt, säger Björne Pettersson som köpte förpackningen med standardmjölk i en affär i Oskarshamn.
Enligt dateringen har förpackningen fyllts med mjölk den 27 november. Sista förbrukningsdagen är den 4 november.
– Det är svårt att veta vad det är, men jag gissar att det är något som fallit i under tillverkningen av förpackningen, säger Björne Pettersson som är en stor mjölkkonsument.
– Jag gillar mjölk och kommer inte att sluta dricka mjölk. Men jag lär nog kontrollera förpackningarna extra noga framöver. Jag kommer också att skicka in biten och förpackningen till Arla för att få svar på vad det var som fanns i förpackningen, säger han.
OT var i måndags i kontakt med Kristina Bruthlin på Arlas konsumenttjänst. Hon beklagade det som hänt men ville inte spekulera i vad som hamnat i Björne Petterssons mjölkförpackning.
– Vi har slutna system som ska förhindra att något ska kunna hamna i mjölken. Men nu har det tydligen hänt och vi är mycket angelägna om att få det här utrett. Så snart vi får in det här paketet och det som fanns i mjölken så kommer vi att göra noggranna analyser, säger Kristina Bruthlin.
http://www.barometern.se/nyheter/oskarshamn/svart-sak-hittad-i-mjolk(1607776).gm

Ljusstakeflytt rör upp känslor

I flera hundra år har den sjuarmade ljusstaken stått på altaret i Löts kyrka. Nu får den inte plats längre och det är Dag Sandahl som har flyttat den.

Flyttar på ljusstakar gör man inte ostraffat. Gunnar Berg som har varit engagerad i kyrkan i Löt i decennier protesterar och vägrar vara kyrkvärd vid mässor framöver. Har ljusstaken stått på altaret i 240 år ska den fortsätta stå där i 240 år till. Så det så.
I ett ilsket brev beskriver han hela historien om ljusstaken och om prelaten från norr som borde begripa bättre:
”År 1770 anskaffades ett altare till Löts kyrka. Detta tjänstgjorde i gamla kyrkan till 1842 då det överflyttades till nya kyrkan det är för övrigt en kopia av altaret i Kalmar Domkyrka. En ansenlig mängd präster har under 240 år verkat vid altaret utan klagan. Men hör och häpna i Nådens år 2009 kommer en prelat norrifrån som icke får tillräcklig plats för sina tillhörigheter. Ljusstakarna måste bort lyder hans befallning. Vem har sagt att de skall finnas på altaret? Det har kyrkorådet bestämt svarar en chockad kyrkovärd. Detta angår icke kyrkorådet det minsta här bestämmer jag. Nästa kyrkobesök visar sig ljusstakarna vara bortplockade. Vilken brist på logik och vilken makt demonstration.
Ljusstakarna är en gåva av en församlingsbo 1924. Ingen minns altaret utan ljusstakar. När vi öppnade kyrkdörren juldagsmorgnarna mötte oss bilden av de nyinsatta spirorna belysande altartavlan med sitt blida sken. Se foto!
Vi saknar för tillfället den bilden. Händelsen får vissa konsekvenser.
Hermbygdsföreningen bjöd pensionärerna på middag för en tid sedan det kom 40 stycken. Röda korset bjöd på gammaldags kafferep det kom ungefär lika många. KYrkan firade församlingshelg med charmant middag på Hornsjöns pensionat jag fick 10 anmälningar det sämsta någonsin. 75 procent valde att stanna hemma. Det mest vanliga svaret vi har ingen lust att gå i mässa. Ljusstakar och ett sällsamt odemokratiskt gudstjänstschema torde säkerligen inverka. Så länge altaret är i nuvarande skick ställer undertecknad icke upp vid några mässor som kyrkovärd.
Vi undanber oss flera prelatbesök både i kyrka och Klockargård. För undvikande av missförstånd mitt förhållande till kyrkoherde Anna är som alltid gott. Prästen med det saligt varma leendet. Gud välsigne Dig din uppgift torde inte vara problemfri. En mätning Högby 80 procent mässor Borgholm 35. Bra jag gillar nyanser. Kanske någon minns en slogan Egby Sveriges vackraste kyrka. Den hedras nu med 3 gudstjänster på 4 månader, Alböke samma, Bredsättra 4. Köping och Högby 3 varje vecka hur länge skall denna orgie i mässor fortsätta. Vi har varken ekonomiska eller personella resurser till dessa våldsamma överdrifter. En tidigare fullmäktigeordförande och ledamot i stiftstyrelsen lämnar ett bokverk med orden Tack för ditt mod att våga ifrågasätta. Vilken jätteskön känsla med ett erkännanden av folk på den nivån med ett utpräglat sinne för fair play ett i vår samfällighet okänt begrepp. En tacksam tanke också till gentlemännen Jansson och Österström vi är på samma våglängd. Tusen rosor röda till Er båda. Nu om någonsin behöver vi ifrågasätta.
Så skriver kyrkovärden och kyrkorådsledamoten Gunnar Berg.
Dag Sandahl: Varför gör du på detta viset?
– Kalken får inte plats och så ska jag ha boken vid sidan av. Det blir ett väldigt flyttande hit och dit. Altaret är till för nattvarden och det är inte ljusstaken som är det heliga. Vi är många präster som tycker så och nu har ljusstaken tagits bort från altaret. Det handlar ju om att jag ska kunna få plats. Tidigare tog prydnaden över alltihop.
Men det har ju fungerat i flera hundra år?
– Förr delade man inte ut nattvarden lika ofta, utan bara vid enstaka tillfällen. Låt oss istället prata om hur vi ska fira gudstjänster på Öland. Är det rimligt att jag som i somras kör 23 mil, håller fyra gudstjänster och har begravningssamtal på en söndag?
Just nu står ljusstaken på annan plats i kyrkan.

http://www.olandsbladet.se/index.php?placid=3&placid_text=3&id=13008&PHPSESSID=271b50955cb165cfdadc2918b2051cee