Rent bondfångeri

Lars Sigvardsson skrev avtal med Övik Energi om att dra in fjärrvärme, men han sa upp avtalet – innan ledningarna dragits fram till hans hus i Bonäset.

Nu kräver energibolaget honom på 10 000 kronor.

– Rent bondfångeri, säger han.

Lars Sigvardsson är pensionerad trafiklärare och bor sedan många år med hustrun Inga på Relingsvägen i Bonäset.

För två år skrev han på ett fjärrvärmeavtal med kommunala Övik Energi. Han skulle konvertera från direktel och koppla in sig när ledningarna drogs förbi hans hus.

Avtalet omförhandlades i höstas, sedan Övik Energi beslutat införa en fast årlig avgift för elleverans, vilket Lars inte var intresserad av.

– Jag slapp den fasta avgiften mot att jag skrev ett femårsavtal, säger han.

Redan förra våren hade Övik Energi meddelat att preliminär utbyggnadsstart i hans område var augusti-december 2009.

Först i våras började huvudledningen närma sig Lars hus och då tyckte han att det var dags att han fick besök av rörfirman som skulle dra ledningar och sätta in nya element i huset.

– Jag fick löfte om att de skulle komma, men efter två veckor hade de inte dykt upp.

Lars knallade därför in hos Övik Energi och undrade vart rörfirman tagit vägen.

– Då blev jag lovad att den skulle komma dagen efter.

En vecka senare hade ingen rörfirma synts till.

Då ledsnade Lars.

– Jag for in och sa till en tjänsteman att jag säger upp avtalet. "Det kommer att kosta" svarade han.

Hur mycket fick Lars inte veta.

– Jag räknade med att det skulle gå på tre, kanske fyra tusen.

Några veckor senare fick han en räkning på 10 000 kronor.

Lars Sigvardsson tror inte för en sekund att Övik Energi haft kostnader på 10 000 kronor.

– Det är rent bondfångeri. De hade inte ens hunnit gräva fram till vårt hus när jag sade upp avtalet.

– Övik Energi har varit här i ungefär tio minuter och kollat var centralen ska sitta. I övrigt har de väl inte gjort annat än dragit ett streck på en karta.

Att förhandla om summan var Övik Energi heller inte intresserat av.

– Ett avtal är ett avtal, det är jag fullt medveten om. Jag var villig att betala fem tusen men fick inget gehör.

Räkningen från Övik Energi ska vara betald senast 2 juli. Frågan är om Lars Sigvardsson gör det?

– Jag ids inte fortsätta med det här, så händer ingenting gör jag det. Jag vill inte ha betalningsanmärkningar.

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.2056460--rent-bondfangeri--

Gunhild saknar redan trädet

Gunhild Lindström bodde i huset på Papegojvägen 9 när en björk planterades för 63 år sedan. Under gårdagen fälldes trädet och Gunhild kommer att sakna det.

Gunhild och hennes man flyttade in i en hyreslägenhet på Papegojvägen för 65 år
sedan. Nu är hon änka sedan 19 år.
– När min man levde hade vi bil och åkte ofta ut i skogen. Men när han gick bort har jag inte haft möjlighet att göra det. Jag har
i stället suttit under den stora björken på framsidan för att få svalka när det har varit varmt, säger Gunhild.

– På höstarna har jag kunnat se alla möjliga småfåglar i björken. I bland har det varit runt 100 sidensvansar i trädet. Det har varit roligt att titta på.
Under måndagen sågades först grenar bort på björken innan den sedan fälldes.

Gunhild Lindström tittade på när trädet sakta togs ner.
– Jag kommer att sakna trädet. Det finns en björk på gaveln som jag också kan sitta under. Men då kan jag inte se när folk kommer in på gården eller när någon cyklar förbi. Det är tråkigt.

– Jag trivs annars bra i lägenheten och är nöjd med fastighetsägaren. Jag har inga planer på att flytta, utan ska bo kvar så länge jag orkar, säger Gunhild, som är 86 år.

Per Hjalmarsson är fastighetsägare i hyreshuset där Gunhild bor. Han anlitade företaget Västmanlands trädfällning HB.
– Vi tar ner björken för att bilarna på gårdens parkering blir kladdiga av frökapslarna. Det har också funnits en risk att grenar ska ramla ner över bilar, säger han

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.839890-gunhild-saknar-redan-tradet

De är för unga för Sofiero

Elinore Ask och Karin Hauggaard ville ta en promenad i Sofieroparken. I entrén blev det emellertid stopp. Den som är under 18 år har hittills inte fått komma in på Sofiero utan en vuxen. men nu blir det nya regler.

Blommorna prunkar, vindarna är ljumma, vid ingången till Sofiero har det börjat myllra av folk.

Här träffar vi 14-åringarna Elinore Ask och Karin Hauggaard. De bor inte så långt från parken och häromveckan tänkte de ta en vårrunda där.

— Vi ville gå runt och prata och titta på blommorna, säger Elinore Ask.

Men eftersom de inte hade vuxet sällskap med sig blev det inte så. De fick vända i entrén.

— Vi gick och satte oss på en lekplats i stället och diskuterade. Och kom på att vi var ganska upprörda över det som hänt.

— Det är jätteorättvist och dåligt, säger Elinore Ask.

— Jättetaskigt, säger Karin Hauggaard.

Den förklaring de fick till att unga inte får gå in själva, var att det skulle bli så många ungdomar i parken då.

— Jag förstår inte vad som är problemet med det, säger Karin Hauggaard.

— Det är fördomar att ungdomar skulle komma in och förstöra. Det är ju inte precis så att vi går in och tänker "nu ska vi döda alla blommor!" Vi vill gå dit och ha picknick.

Karin Hauggaard tror inte heller att det skulle bli någon rusning av unga till parken.

— I min klass är det ändå bara jag och min kompis som är intresserade av att gå hit.

Tjejerna har varit på Sofiero många gånger, men har aldrig hört talas om den här regeln förut. När det inte är säsong är det också fritt för alla att gå in, påpekar de. Och de gillar en hel del av barnaktiviteterna på Sofiero. Majautställningen till exempel.

— Och klätterställningen vid lekplatsen. Den är riktigt bra.

Kan ni inte tänka er att gå in med vuxna då?

— Det är ju trevligt att göra det också, säger Elinore Ask.

— Men nu var det ju vi två som ville gå tillsammans. Det skulle kännas lite konstigt att ta en förälder med sig då.

— Vi behöver ju inte tillsyn precis. Om vi hade varit tre år så hade det varit en annan sak. Då tycker man om att gå runt och pilla på allt, säger Karin Hauggaard.

Hon tycker att de styrande i stället borde uppmuntra ungdomar att använda kulturinstitutionerna.

— Vi brukar inte gå på museer och sådant annars, men Sofiero tycker vi är mysigt. De borde fokusera på att släppa in oss i stället så att vi blir inspirerade att fortsätta.

http://hd.se/helsingborg/2010/05/25/for-unga-for-sofiero/

Ett beslut helt i blindo

Jag skulle aldrig drömma om att skjuta i blindo, däremot är beslutet att dra in min jaktlicens byggt på ett beslut helt i blindo...

Allan Johansson sitter i trappan hemma i Vinterbo omgiven av råbockstroféer och visar med blandade känslor upp undret som ställt till det för bygdens populäre jaktledare.

För nio år sedan drabbades nämligen Allan av synnedsättning då tapparna i gula fläcken på ena ögat började krångla.

En operation hjälpte inte speciellt mycket och bara året efter angreps det andra ögat också och efter en ny operation har Allan Johansson 0,04 procents syn på båda ögonen.

Givetvis slutade han köra bil men fortsatte som jaktledare och ansvarig för licensområdet dock utan att ens fundera på att avlossa bössan i skog och mark.

Hans livs lyft
Men så ifjol våras fick han tips om en tysk jägare, med exakt samma ögonsjukdom, som gått ur tiden och efterlämnat ett specialsikte som gjort att han kunnat jaga dagligen.

- Jag köpte det på ren chans och det visade sig bli ett av mitt livs stora lyft.

- Det förstorar kornet redan i siktet och helt plötsligt övningssköt jag som i fornstora dagar, berättar Allan med värme i rösten.

Som redan den första älgjaktsveckan i höstas, som bjuder på ensamjakt, fällde sin första älg på nästan tio år med ett enda välriktat skott.

- Den dog på fläcken och sedan dess har gratulationerna haglat.

Ville inte gratulera
Ända fram tills 11 februari då han skulle träffa sin ögonläkare på sjukhuset.

- Jag trodde doktorn också ville gratulera mig till detta fantastiska hjälpmedel jag hittat när hon frågade om jag skjutit en älg.

Så var det inte.

Allan fick sig en rejäl uppsträckning med hänvisning till att han inte hade ett dyft bättre syn än vanligt vid syntestet och nu skulle doktorn rekommendera att hans jaktlicens och vapen drogs in.

Hans förklaringar om nya siktet var förgäves liksom vädjan om att genomgå en skjuttest för att belägga sitt nya hjälpmedels förträfflighet.

Och så fort intyget nådde polismyndigheten kom besked hem till Vinterbo om att han skulle lämna in sina vapen redan denna veckan.

För de synskadade
Överklaga fick han göra sedan och det kommer han att göra, men inte för egen vinning i första hand.

Som aktiv socialdemokrat och ordförande för s-föreningen i Södermöre har han alttid slagits för demokratin och förstås även för de svaga grupperna i samhället.

- Jag har varit betrodd som nämndeman de senaste åtta åren, trots att jag får använda kikare i rätten, men det anses viktigt att även handikappade syns i domstolarna.

Som diskriminering
- Men jag är alltså inte betrodd att få använda eget inskaffat hjälpmedel för att kunna syssla med det jag gillar bäst.

- Visst skulle jag kunna fortsätta att inte skjuta som de senaste nio åren, men det känns som diskriminering, tycker Allan Johansson.

Som i samma andetag betonar att det inte är läkare och poliser det är fel på utan systemet och tillägget i lagen som kräver att läkarna nu ska besluta även om handikappades rätt att ha jaktlicens.

- Lagen var från början till för att kunna ingripa mot psykiskt instabila, missbrukare och våldsbenägna.

- En bild som knappast stämmer in på synskadade.

Skytteprov igår
Som inslag i det planerade överklagandet genomförde också Allan Johansson igår ett skytteprov med sitt kikarsikte på både 60 och 80 meters avstånd med ruggigt bra träffbilder enligt jaktlagets medlemmar som assisterade och också själva kommer att lämna in en skrivelse till överklagandet.

Och de enda som håller klövarna för att Allan inte ska få tillbaka sin licens är förstås släktingarna till de 30-talet älgar och 60-talet råbockar som 66-åringen i Vinterbo har på sitt samvete, så här långt...

http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/ett_beslut_helt_i_blindo

Skolbussen stannar inte för Edwin

Nioåriga Edwin Grimberg åker skolbuss till hemmet i Tolfta.
Men i onsdags stannade inte bussen för honom.
– Det har hänt flera gånger bara i år, säger mamma Anna Grimberg.

Edwin Grimberg går på Centralskolan i Tierp. För att ta sig till och från skolan är han beroende av skolbussen.

Men i onsdags stannade inte bussen vid hållplatsen utanför Centralskolan – och enligt mamma Anna är det inte första gången.

Har hänt flera gånger

– Det har pågått länge, fem-sex gånger bara den här terminen. I onsdags gick Edwin till min mans arbetsplats i Tierp. Men han var inte där så kollegorna tog hand om honom.

När bussen plockar upp barn vid Centralskolan som ska åka vidare mot Tolfta och Strömsberg måste den åka in i en slinga. Enligt Anna Grimberg väljer förarna ofta att strunta i slingan – som i onsdags.

Torsten Lundström är platschef för Nobina i Tierp, som sköter skolskjutsarna. Han medger att de gjort fel och brutit mot rutinerna när de inte åkt in i slingan.

– Det blev lite olyckligt den här gången. Men vår förare såg inte att det stod något barn vid hållplatsen, säger han.

Att det skulle ha skett fler än en gång är inget Torsten Lundström känner till.

Han menar att föräldrarna måste ta ett större ansvar för att barnen håller sig vid busshållplatserna.

Besöker skolorna

Bolaget planerar att bege sig ut i skolorna för att diskutera med barnen hur man ska uppträda när man åker buss.

– Jag har gjort det på andra orter, och det har gett resultat. Jag hoppas vi kommer igång till hösten.

Vid Centralskolan känner inte heller rektor Helena Car till att det skulle ha varit upprepade problem med att bussen inte stannar vid skolan.

– Vi måste se till att det här inte händer igen. Men jag tycker inte att Nobina missköter sig. Jag tror att eleverna tycker att det fungerar bra.

Anna Grimberg berättar att det även varit andra problem med skolbussen – som att den inte alltid stannar vid rätt hållplatser.

– Det är en sak om det sker misstag en eller två gånger. Men när det sker upprepat så har det gått för långt.

http://arbetarbladet.se/nyheter/tierp/1.2042991-skolbussen-stannar-inte-for-edwin

Bävern slängde Nisse i sjön

Det tycks ha varit en hård kamp på Ulla-Britt Anderssons gräsmatta vid Ullersund utanför Lidköping. Det blev dock bävern som tog hem den slutliga segern efter att ha kastat Nisse i sjön.

RelateratNisse är egentligen, eller snarare var, en robotgräsklippare. Ulla-Britt Andersson har en jättelik gräsmatta på sin tomt, alldeles vid Ullersund, längst ut på Kålland.
– För tre år sedan tyckte jag att det var jobbigt att klippa hela gräsmattan själv. Därför köpte jag en sådan där robot, som själv åker omkring och klipper.

Hon installerade också en tråd, som avgränsar robotens arbetsytor och kontrollerade att den fungerade. Dessutom byggde en av hennes söner ett litet hus där roboten Nisse kunde ladda batterierna.
– Jo, den stannade om den kom på tråden och dessutom larmade den med ett pip.

Nu hör till saken att hon på sin tomt ofta fått besök av bäver. Ett träd är helt kapat av bäverns vassa tänder och buskar och ris har flyttats hit och dit, längst nere på gräsmattan vid vattnet.
– Jag har också sett bävern många gånger när jag suttit där uppe på terassen och vet var den brukar hålla till och vilken väg den tar upp och ner i vattnet, berättar hon.
Men en förmiddag förra sommaren när hon kom ner i trädgården på gräsmattan, fanns Nisse inte på plats. Han låg upp-och-ner i potatislandet, smutsig och dann.
– Förmodligen har bävern varit på gräsmattan och ätit nedfallna äpplen. Jag har sett honom göra detta tidigare.
– När Nisse kommit farande i sakta mak har bävern sett honom som en fiende, anfallit och sedan kastat honom på rygg i potatislandet, berättar Ulla-Britt.

För 14 dagar sedan hände det igen. När Ulla-Britt Andersson kom ner på gräsmattan en förmiddag hittade hon inte Nisse. Han var försvunnen.
– En granne hjälpte mig att leta och snart fann vi Nisse liggande på rygg i vattnet, alldeles där bävern brukar gå upp på gräsmattan.
– Och jag är fullständigt övertygad om att det är bävern som varit framme igen och slagits med Nisse.

Den här gången blev det en slutlig seger för bävern. Roboten Nisse klarade inte av vistelsen i vattnet och blev obrukbar. Därmed får bävern också lite ro i sitt ätande av äpplen, gnagande på träd och släpande av ris och buskar. Och det kanske inte är för intet som Ulla-Britt Anderssons hus heter just Trädgårdsro.

http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.826622-bavern-slangde-nisse-i-sjon

Slet med jättepussel i sju år - upptäckte att en bit saknas

Stor besvikelse för envise Jack Harris, 86
Efter sju svåra år har han en ändå en bit kvar.

Den dystra upptäckten gjorde en pensionär som trodde att jättepusslet äntligen var färdigt.

Pensionären Jack Harris, 86, är en envis man. Julen 2002 fick han ett jättepussel med 5000 bitar av sin svärdotter.

Det tog honom över sju år att lägga det färdigt.

Eller nästan färdigt, rättare sagt.

Fattas en bit
När han lagt den sista biten på plats och tog ett steg tillbaka för att beundra sitt verk upptäckte han mardrömen. Mitt i pusslet fanns ett litet hål där det saknades en bit.

Han sökte i hela huset men kunde inte hitta den försvunna pusselbiten.

– Han blev så besviken när han upptäckte att det saknades en bit. Det är sorgligt för nu blir pusslet aldrig färdigt, säger hans svärdotter Eve Harris till Daily Mail.

Familjen har kontaktat tillverkaren för att försöka få tag i en reservbit. Men dessvärre tog Jack Harris så lång tid på sig att lägga det att Falcon Games har slutat tillverka det.

En skämtsam utmaning
Från början var jättepusslet snarast tänkt som ett skämt.

Familjen Harris har som tradition att Jack varje jul får ett pussel. I vanliga fall lägger han dem färdigt lagom till våren, och är mäkta stolt över hur snabb han är.

Den här gången ville Eve Harris ge pensionären en rejäl utmaning med en 1800-talsmålning av konstnären James Tissot i 5000 bitar.

– Vi köpte det på skoj eftersom han brukade skryta om hur snabb han är att lägga dem, säger hon.

Och envise Jack tog sig an utmaningen på samma sätt som alltid: han hällde ut alla 4999 bitar på matsalsbordet.

Planen var att bli färdig till sommaren.

Sju och ett halvt år senare var högen med bitar slut. Men pusslet blir aldrig färdigt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7134871.ab

Vi känner oss kränkta

Vi blev utkastade, vi känner oss kränkta, säger KD:s Katharina Gustavsson som tänkt sig att träffa såväl personal som boende.
- De hade inte blivit lovade någon tid, vad ska jag göra om personalen inte vill träffa dem, säger enhetschef Kerstin Wigge.

Klockan 9,30 på torsdagsförmiddagen kom Katharina Gustavsson och Carina Lassestig, båda KD-politiker, till Munkbohemmet för att träffa personal och de boende. Katharina Gustavsson säger att hon haft kontakt med enhetschefen och blivit lovad att få komma in på Munkbohemmet.
- Det är viktigt att få veta vad de gamla vill ha, säger Katharina Gustavsson.
Och Carina Lassestig som jobbar lokalt med KD säger att hon ville se och lära om verksamheten.
Att de skulle sprida partipropaganda bestrider de båda, utan de säger att de ville se och lyssna.
Men de fick lämna Munkbohemmet i oförrättat ärende. De båda uppger att de blivit utkastade och att de känner sig kränkta. Men även att de gamla kränkts då de inte fått träffa politiker som vill lyssna på dem.
Och de båda säger att när de gick därifrån skrattade personalen åt dem, vilket fick dem att känna sig än mer kränkta.
- Jag har aldrig varit med om något liknande, säger Katharina Gustavsson.
Katharina Gustavsson säger även att i förra vecka så fick en S-politiker komma in på Munkbohemmet för att träffa personal och gamla.
Katharina Gustavssons uppgifter tillbakavisas av enhetschef Kerstin Wigge.
- De ringde mig igår (läs onsdag) och ville träffa personalen, säger hon.
Kerstin Wigge säger vidare att hon informerade Katharina Gustavsson att personalen tar rast klockan 9,30 men säger att hon inte kommit överens om någon avtalad tid.
- Personalen sa ifrån, de ville inte träffa Katharina Gustavsson, säger Kerstin Wigge.
Om det som Katharina Gustavsson påstår att det skulle ha varit S-politiker på Munkbohemmet under förra vecka säger Kerstin Wigge att det var två representanter från fackförbundet Kommunal som var där och träffade sina medlemmar.
- Hon ljuger, säger Katarina Gustavsson när hon får höra vad Kerstin Wigge sagt.
Nu ska de båda KD-politikerna skriva ett brev till kommunstyrelsen i Hedemora för att informera om hur de blivit bemötta.
Även Hedemoraparitiets Ann Petterson har reagerat på hur Katarina Gustavsson har bemötts.
- Jag skäms å Hedemora vägnar, säger hon och tillägger att det handlar om demokrati.


http://www.dalademokraten.se/sida/id/119459/

Kopian av staken hotar våra jobb

Käck och Hedbys varumärke hotas av en falsk tuppstake från Kina. Ljusstaken är en ren kopia av smedjans viktigaste produkt.
- Det är dåligt att den säljs i Leksand. Och under halva priset, säger Pär Göstas på Käck och Hedbys på Åkerö.

Personalen gillar inte Elkedjans nya produkt. En Leksandsstake ( läs tuppstake) i adventsutförande. Ljusstaken har funnits i butikens fönster ett tag och retat upp smederna på Käck och Hedbys.
Om den funnits i Stockholm hade jag till nöds kunnat förstå det, säger Pär Göstats.
- Men att den säljs i Leksand är direkt utmanande.

Tuppstaken är Käck och Hedbys stoltaste produkt. Den finns i firmans logtype. Att en billig kopia säljs i Leksand tycker Pär är stötande.
- Kineserna har gjort våld på Ankarcronas original som vi smider. Att sätta ljus i Kristi törnekrona passar inte, säger Pär Göstas.
-Ljusstaken handlar om treenigheten. Fyra ljus är fel.
Personalen på Käck och Hedbys menar att kopian från Kina hotar ett gammalt genuint hantverk.
- Tuppstaken är vårt ansikte utåt. Det är fräckt av kineserna att sno modellen rakt av, säger Pär Göstats.
- Det minsta man kan begära är att kopian inte säljs i Leksand.

http://www.dalademokraten.se/sida/id/118991/

Utstuderat av Q-Park

Valborgsfirandet blev en dyr historia för Claes Norrå.
500 kronor för att han parkerade fel på Högskolans parkering.
– Det verkade utstuderat av parkeringsbolaget. De visste att många skulle stå där på kvällen, säger han.

Valbobon Claes Norrå åkte tillsammans med sin fru för att titta på brasan vid Regementsparken i Gävle i fredags. Samma tanke hade hundratals personer och det gjorde att parkeringen vid Högskolan i Gävle nästan var överfull.

– Vi parkerade bilen klockan 20.45 och kom tillbaka en timme senare. Då hade vi fått parkeringsbot. Det var som en liten kvittoremsa, som man knappt såg, säger han.

Det visade sig att Claes hade parkerat på en förhyrd plats.

– Jag gjorde fel, det vet jag. Men varken lärare eller studenter var väl där på kvällen och det var ganska trångt på parkeringsplatsen. Var är det annars tänkt att vi ska ställa bilarna? säger han.

Han skickade in en tistel till parkeringsbolaget Q-Park, som ansvarar för parkeringsplatserna (se ovan). Enligt honom var det flera bilister som drabbades av detta under valborgskvällen.

– Jag tycker att det är fult gjort av parkeringsbolaget. Det känns som att de jäklas. En enda gång per år kommer hundratals människor till Högskolan i Gävle för att fira in våren. De flesta stod väl där cirka en halvtimme medan brasan tändes. Det var ju kallt så någon långtidsparkering var det inte tal om, säger han.

Q-Park AB hade i går kväll inte några uppgifter på hur många som blivit lappade på högskolans parkering under fredagskvällen. Distriktschef Johan Mattsson påpekar att vakterna åker sina rundor och att det ­inte var något specifikt under valborgsmässoafton.

– Jag har inte jobbat i helgen och vet inte vad som hänt. Vi brukar vara snällare under evenemang. Men inte när det gäller felparkeringar på förhyrda platser. Den personen har betalat för platsen och har rätt till den dygnet runt, säger han.

Han har svårt att tänka sig att alla parkeringsplatser, som är gratis, var upptagna kring högskolan.

– Det är bra skyltat på platsen. Tyvärr kanske många chansar och parkerar på en förhyrd plats. Tidigare hade vi problem när det var fotbollsmatcher, men har nu kommit till rätta med det.

http://gd.se/nyheter/gavle/1.1999084--utstuderat-av-q-park--