Katten Pippi, 11, avskydde andra djur under hela sitt liv.
Därför ville matte ge henne en separat kremering och enskild gravplats.
Men allt blev fel.
Därför ville matte ge henne en separat kremering och enskild gravplats.
Men allt blev fel.
När den elvaåriga katten Pippi blev obotligt sjuk och skulle avlivas i
somras, bestämde sig matte Erika Rosengren, 23, att ordna en värdig
sista vila – så som katten skulle gillat.
Pippi avskydde alla andra djur och var inte det minsta förtjust i barn.
– Hon var lite som en sur tant. Hon ville vara för sig själv, säger matte.
– Jag ville att den skulle få vara ensam, att hon får den sista vila hon skulle gillat, säger hon.
Men allt blev fel.
När urnan med askan, efter många om och men kom, vägde askan lika mycket som katten innan den avlivades.
– Det var fel aska. De sa att Pippi hade gått till en gemensam kremering, säger Erika.
– Hon hamnade bland tusentals andra djur! Jag tyckte att det var så hemskt, för hennes skull. Jag blev så ledsen och kunde inte sluta gråta. Bara i år har 3 600 djur begravts där.
Nu måste Erika Rosengren och hennes sambo åka hela vägen till Malmö, en resa på 9 mil, när de ska sörja.
Pippi avskydde alla andra djur och var inte det minsta förtjust i barn.
– Hon var lite som en sur tant. Hon ville vara för sig själv, säger matte.
Var fel aska
Därför beställde Erika Rosengren en separat kremering och en nygrävd grav i en avlägsen hörna på Klippans djurbegravningsplats.– Jag ville att den skulle få vara ensam, att hon får den sista vila hon skulle gillat, säger hon.
Men allt blev fel.
När urnan med askan, efter många om och men kom, vägde askan lika mycket som katten innan den avlivades.
– Det var fel aska. De sa att Pippi hade gått till en gemensam kremering, säger Erika.
Hamnade i minneslund
Efter masskremeringen spriddes Pippis aska i en minneslund i Malmö.– Hon hamnade bland tusentals andra djur! Jag tyckte att det var så hemskt, för hennes skull. Jag blev så ledsen och kunde inte sluta gråta. Bara i år har 3 600 djur begravts där.
Nu måste Erika Rosengren och hennes sambo åka hela vägen till Malmö, en resa på 9 mil, när de ska sörja.
– Det
värsta är jag inte ens vet om katten verkligen begravts där. De på
veterinärstationen kan inte bekräfta något. Man får inga papper eller
bekräftelse för djur som kremerats gemensamt.
Inlägg
Haha, bästa på länge. En sur jävla katt som inte gjorde någon glad under sin livstid, varken djur, barn eller annat. Om det finns något liv efter döden så kan vi väl kalla detta för karma...
SvaraRaderahttp://www.smp.se/nyheter/vaxjo/klotter-pa-politikers-arbetsrum(3422302).gm#articleimage-popup
SvaraRaderaSkrattade rakt ut när jag läste kommentaren från Anonym 23:59 :D
SvaraRaderaJag med:D
Raderahttp://norrteljetidning.se/nyheter/1.1795599-kaos-pa-sjukhusparkering
SvaraRaderaEtt scoop.
"Så som katten skulle gillat" :)
SvaraRaderaGlöm för allt i världen inte att se hur WT-skaran går loss i kommentatorsfältet på Aftonbladet. Skjut-gärna-min-unge-men-fan-ta-den-som-rör-min-katt-mentalitet när den är som bäst.
SvaraRaderaVi är alla lika efter döden ...
SvaraRaderaDet här måste vara den bästa Lokaltidningsbesvikelsen hittills.
Jag älskar verkligen mina två katter, klart mer än de flesta människor, men vad är det här?
SvaraRadera"Nu måste Erika Rosengren och hennes sambo åka hela vägen till Malmö, en resa på 9 mil, när de ska sörja."
Jag har aldrig ens kommit på tanken att besöka mina tidigare döda husdjur. Sörjer dem gör jag väl mer eller mindre, men inte tusan behöver man väl besöka någon slags grav för att kunna göra det?
"– Jag ville att den skulle få vara ensam, att hon får den sista vila hon skulle gillat, säger hon."
Det ÄR en katt vi pratar om va? Hade det varit en människa hade jag kunnat köpa att hen kan vara troende och ha en hel del önskemål om sin begravning, men jag tror uppriktigt sagt inte att katten bryr sig särskilt mycket om någonting alls i dagsläget.
Jag har dock inget emot familjens sorg, och jag blir också irriterad om jag beställer något, men får något helt annat. Fast jag har desto mer emot att de kontaktar Aftonbladet (vilket jag tar för givet att det är de som har gjort) och jag har en hel del emot att det leder till en artikel.
Jag måste dock erkänna att jag tog för givet att djurkyrkogårdar var främst så att småbarn kunde få besöka sitt älskade husdjur och lägga några nyplockade blommor på dess grav.
Av rubriken att döma kan man tro att katten dog pga att den hela tiden blev störd.
SvaraRaderaHahahaha! Go poäng!
RaderaSluta tillskriva djur dina egna medeltida ideer om att det spelar någon roll hur och var våra kropsdelar hamnar efter döden. Kattfan hade förmodligen inte kapasiteten att förstå att den en dag skulle dö över huvud taget.
SvaraRaderaMan kan tycka för sin egen del att det spelar någon roll vart askan från den döda kroppen ligger, men sluta argumentera som om att detta var kattens sista vilja.
Och till sist. Varför skulle det underlätta sorgarbetet att sörja på platsen där det brända liket ligger. Kan man inte bara sätta upp en bild på katten i sitt hem och sörja där. Sorg är ju trots allt bara kemikalier i din egen gärna. Iofs verkar ju denna kvinnan tappat sin någon stans och inte hittat den igen.
Haha epic fail att klaga på en annan människas hjärna samtidigt som man inte ens kan stava till ordet :)
RaderaÄnnu en som tycker att en felstavning är epic fail. Suck...
RaderaDessutom har jag inte stavat fel, jag har helt enket bara råkat skriva ett helt annat ord. Fråga mig inte varför, men det är iaf inte en epic fail. Epic fail är att tro att ens husdjur bryr sig om sin egen begravning och sedan visa upp sin dumma tro i tidningen.
Ett helt annat ord, på ett helt annat språk. Du har bara "råkat" skriva lite särskrivningar också.
Raderakropsdelar? kapasiteten? Är det också helt andra ord?
RaderaDen här raden - "När urnan med askan, efter många om och men kom, vägde askan lika mycket som katten innan den avlivades." - är det absolut festligaste med hela artikeln.
SvaraRaderaJag skrattar så jag gråter.
Håller med Anonym 13:52...det är helt underbart och personalen på krematoriet verkar vara ett bra crew..."Ös upp en 4-5 kg aska så blir hon nöjd"
SvaraRaderaIntressant att kattskrället som hatade andra djur hette Pippi. Var det namnet som utlöste traumat?
SvaraRaderaTill Nordh 6:e sept, 10:52
SvaraRaderaJag hoppas att du bara råkade skriva ett "h" istället för ett "d", vi har redan ett "könsneutralt" ord och det är den.
Anonym: du har redan förlorat hen-kriget. Släpp sargen och ägna dig åt något konstruktivt istället.
SvaraRaderaJag anser att påminna folk om att inte använda icke vedertagna, påhittade ord är konstruktivt. Vadå förlorat kriget det är ju inte ett ord så hur kan man ha förlorat mot något som inte finns?
RaderaFalskt alarm! Katten var kvarglömd i frysen..
SvaraRaderaLänkar till den glada upplösningen:
SvaraRaderahttp://www.expressen.se/kvp/pippi-var-kremerad---men-lag-dod-i-frysfack/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15406491.ab
Nu är jag besviken - inte lokaltidningsbesviken, men närapå ...
Radera"...då hade de gjort fint, släckt ner och tänt ljus..."
RaderaVarför nämns inte vilken musik som spelades, gissar på ”Gammal fäbodpsalm från Dalarna”
"De hade lagt Pippi i en pappkista"
Raderaläs: Skokartong
Vi som förlorat ett barn i magen före graviditetsvecka 20 får inte ens begrava dem. För de räknas inte ens som människor före denna vecka. Alltså tas de döda barnen och bränns tillsammans med tumörer och amputerade kroppsdelar. Sen slängs det på tippen vad jag vet. Totalt ovärdigt. Något att tänka på för att få perspektiv på det här tramset tycker jag...
SvaraRaderaDet låter märkligt. Goda vänner till mig råkade ut för samma hemska som ni. I det fjärde stycket här beskriver mamman vad som åtminstone gäller för barn födda före vecka 22 (hennes föddes i v. 17) i Östergötlands län.
RaderaLänken blev fel. Här skulle det vara: http://pastorsfrun.blogg.se/2010/may/utkast-maj-7-2010.html
RaderaVilken kattastrof...
SvaraRaderaHar inte skrattat så här hjärtligt och med sådan glädje på mycket länge som jag gjorde då jag läste denna artikel.
SvaraRadera