20 bajshögar på skolgården

Hundägare, plocka upp efter er! Det tycker 13-åringarna Adam Carlsson och Vincent Lindo som får kryssa mellan bajshögarna på skolgården på Murgårdsskolan.

Murgårdsskolan ligger vägg i vägg med Nya Bruket och en del av skolgården som ligger närmast ut mot Skolgatan precis bredvid matsalen har blivit rena rastplatsen för hundägare och deras hundar.

Häromdagen var Adam och Vincent ute på den stora gräsmattan och räknade till nästan 20 högar. Färska, torkade eller nedtrampade.

– Det är jätteäckligt. Jag vill inte ha hundbajs på mina skor. Det är dålig stil, tycker Vincent.

– Hur svårt kan det vara att plocka upp efter sig? frågar sig Adam och betonar att hundägarna inte verkar bry sig om att det faktiskt är deras skolgård.

Adam och Vincent undrar om det inte är olagligt att inte plocka upp efter sig?

I Sandvikens kommuns lokala ordningsföreskrifter finns inget preciserat om just skolgårdar, däremot parker och badplatser (se faktaruta här intill).

Vi bollade frågan vidare till kommunjuristen Anders Asplund för tolkning av paragrafen.

– Vi bör justera ordningsföreskrifterna så de innefattar till exempel skolgårdar. Man kan även tänka sig att lägga till katter. De här frågorna har vi ju möjlighet att styra över själva och det kommer vi att göra, säger han och poängterar att kommunen som markägare i det här fallet inte accepterar att man inte plockar upp efter sig.

– Personal från Sandvikenhus ska åka dit och göra snyggt, lovar Anders Asplund.

http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.4638640-20-bajshogar-pa-skolgarden

Namninsamling för att få nyckel tillbaka

Byborna ger sig inte – käämpar för att visa upp sin kyrka.

Nyckelbråket i Stenestad fortsätter med oförminskad fart och nu går de boende ut med namnlistor för att åter kunna få tillträde till kyrkan.

Inte helt oväntat är det evighetsmaskinen Karin Bengtsson som tagit initiativet och redan efter ett par dagar har hon fått in 50 namn.
– Det är så galet alltihop. Vi har massvis med folk som vill besöka vår fina kyrka, men kyrkorådet i Kågeröd har sina idiotiska principer. Deras beslut fungerar ju inte i praktiken, suckar en både arg och besviken Karin Bengtsson.

Det var för några månader sedan som SkD skrev om nyckelbråket mellan entusiasterna i Stenestad och kyrkorådet i Kågeröd. Rådet vill i fortsättningen ha alla nycklar till alla församlingens kyrkor på ett och samma ställe, pastorsexpeditionen i Kågeröd.

Där ska sedan var och en som vill komma in i Stenestad, Halmstad by, Konga, Röstånga och Ask åka ner till Kågeröd för att kvittera ut en nyckel. Sedan den nya regeln infördes har det blivit ett himla farande ner till Kågeröd. De spontanbesök som tidigare var så populära i framförallt Stenestad borta.
– Förr hade vi folk som körde igenom vår by. Stannade gick runt och kunde få en rundvandring om de så ville. Sådant är helt omöjligt nu, för vi kan ju inte fara ner till Kågeröd stup i kvarten, suckar Karin Bengtsson.

Därför slår man nu hårt på namninsamlingen. Vet att folk är förbannade och ska med denna aktion visa kyrkorådet att man är ute på riktigt hals is.
– De förstår inte vad som sker uppe hos oss. Vi jobbar hårt för att visa upp vår vackra by, men i grunden handlar det om prestige. Rådet vill ha koll på oss, att vi inte ska kunna vara så flexibla och sätta upp gränser. Det är alldeles för sorgligt.

http://www.skanskan.se/article/20120405/SVALOVLANDSKRONA/704049801/1024/-/namninsamling-for-att-fa-nyckel-tillbaka

Negativ reaktion mot ny parkering

Örebroaren Ulf Eriksson ogillar beslutet att skapa parkeringsfickor på Storgatan, som varit öppen för biltrafik sedan november förra året.

– Jag vill inte alls halshugga någon, men jag tycker att de negativa effekterna är större än de positiva, säger Ulf och tänker på att en positiv effekt skulle vara att parkeringsfickorna på trottoarerna skulle underlätta för handeln i Norrcity.

– En negativ effekt är att de som går på trottoarerna riskerar att bli påkörda. Det blir trångt. Dessutom får handikappade verkligen svårt att ta sig fram. Vad händer om någon boende i husen här blir allvarligt sjuk eller vad händer vid en brand? Ska räddningspersonal då klättra över parkerade bilar, frågar sig Ulf Eriksson.

När Stadsliv träffar Ulf på Storgatan kommer parkeringsvakten Carina Grufman förbi.

– Reglerna säger att man får ha sin bil parkerad i 30 minuter utan att betala. Dessvärre missbrukas det ibland och en del personer omparkerar sina bilar, flyttar runt bilarna till olika platser under hela dagen, förklarar Carina Grufman och hänvisar till Peter Smedberg, trafikplanerare på tekniska förvaltningen, Örebro kommun.

– Storgatan är på försök under ett år öppen för trafik i sydlig riktning mellan klockan 07–20. Endast trafik från Järnvägsgatan till Olaigatan är tillåten, man får alltså inte svänga in på Fredsgatan. Fredsgatan är öppen för trafik samma tider som Storgatan och endast för trafik rakt över Storgatan. Vi har fått många synpunkter på trafiken och parkeringarna utefter Storgatan sedan november.

Det finns möjlighet att lämna synpunkter om trafiken på Storgatan på orebro.se och via kommunens kundtjänst på telefon 019-211000.

– Utvärdering kommer att ske under hösten. Fram till dess gör vi observationer och samlar in synpunkter. Under våren mäter vi trafiken för att jämföra med trafikmängden före öppnandet. Det pågår även ett arbete med en utvecklingsplan för Norrcity. På www.orebro.se/norrcity finns mer information kring det, säger Peter Smedberg.

http://na.se/stadsliv/1.1606835-negativ-reaktion-mot-ny-parkering

Han vill se fler bekanta ansikten

Ombyte förnöjer inte alltid. För Walter Gajewski är det jobbigt att hela tiden behöva lära känna nya hemvårdare. Det senaste halvåret har han haft sammanlagt 47 olika personer hos sig.

Walter Gajewski är 90 år. Han bor i en trivsam lägenhet i centrala Landskrona. Han har alltid klarat sig själv utan några större problem. För över trettio år sedan fick han stomi, men det har han fixat. "Den kan jag utantill", som han uttrycker det. När han ramlade och slog sin axel, så funkade det också, åtminstone först.

Men i höstas, för ungefär ett halvt år sedan, fick Walter Gajewski kateter. Och i samband med det, behövde han också få hjälp av hemvården i Landskrona. Fyra gånger varje dygn kommer personalen och ordnar med frukost, lunch, middag och senare på kvällen måste han numera också ha någon som byter stomipåse på honom.

Han för noggranna anteckningar över vem som kommer till honom och när på dygnet. Skriver lika noggrant upp i sin almanacka – och en pärm – när det är dags för tvätt, städning och att gå och handla.

– De är så trevliga allihop! betonar Walter Gajewski.

Detta omdöme är detsamma som hemvårdspersonalen tidigare har fått av de brukare vi talat med i samband med att vi för en tid sedan skrev om hur införandet av planeringsverktyget Tes mer eller mindre tycks ha orsakat kaos i organisationen.

Walter Gajewski delar även annat med dessa brukare, nämligen det faktum att han under de gångna sex månaderna haft sammanlagt 47 olika hemvårdare hos sig.

Droppen blev när Walter Gajewski återigen – för vilken gång i ordningen minns han inte – fick berätta för hemvårdaren om var han har sina kaffemuggar, var brödet ligger och vad som egentligen ingår i hans frukostrutiner.

– Visserligen är det en del av dem som har varit här flera gånger, men det är ju så att det kan gå rätt lång tid emellan deras besök så de hinner glömma var jag har mina saker. Så jag får hela tiden berätta om och om igen var allting finns, jag har gjort det massor av gånger. Det blir tröttsamt i längden, säger han och undrar varför det ska komma en person på morgonen och en annan till lunch och ytterligare en framåt kvällen.

http://hd.se/landskrona/2012/04/05/han-vill-se-fler-bekanta-ansikten/

Tobias nekas busskort – bor åtta meter för nära

Prick sex kilometer från skolan eller längre ska du bo för att få ett busskort i Örnsköldsviks kommun. Tobias Törnqvist får inget – han bor åtta meter för nära.

– Det känns inget vidare att tvingas satsa så mycket av studiebidraget på busskort, säger Tobias Törnqvist.

Stefan Häggblad, Örnsköldsviks kommuns ansvarige för skolskjutsar, svarar:

– Vi har våra regler att gå efter. De som har mer än sex kilometer till skolan får busskort, de andra blir inte beviljade.

Så länge Tobias Törnqvist, som bor på Hammarvägen 19, var elev på Genskolan hade han bara ett par stenkast till skolan.

När Tobias skulle flytta från högstadiet på Geneskolan till Parkskolan, undersökte hans mamma Veronica om det fanns möjlighet att få busskort.

– Jag förstår inte varför Tobias inte skulle få det när många av hans kompisar – som bor bara några meter från oss – har fått det.

Men så enkelt var det inte.

Kommunen sa nej. Och när Veronica överklagade i förvaltningsrätten fick hon samma besked.

Förvaltningsrätten går på kommunens uppgifter om att Tobias Törnqvist har 5 992 meter från sin bostad på Hammarvägen till Parkskolan.

Veronica Törnqvist skriver att hon anser att det är närmaste bilväg som ska gälla. Och att det då rör sig om 6,4 kilometer från Hammarvägen 19 C till Parkskolan.

Samhällsbyggnadsnämnden går emot Veronica Törnqvist och säger skolvägen är detsamma som den kortaste användbara gångvägen mellan hemmet och skolområdet. Vidare att det med hemmet avses tomtgräns vid in- och utfart – och likaledes med skolområde; det är in- och utfart som avses.

– Det som gäller är närmaste färdväg från hemmet till skolan, förtydligar Stefan Häggblad. Antingen gång- eller cykelväg – eller båda två.

Har ni mätt sträckan från Tobias Törnqvists hem till Parkskolan?

– Ja, det har vi gjort. Om man ska vara hård så är det tomtgräns som gäller. Vi har mätt från dörren till hans trappuppgång.

Vem har mätt sträckan?

– Jag har gjort det. Både med cykel och gående.

Och du fick den alltså till 5 992 meter?

– Ja, så blev det.

Det var nära.

– Det var otroligt nära.

Det måste ha varit ett av de tuffaste beslut ni fattat?

– Ja, det var ett av de tuffare. Det var inte så roligt att behöva meddela det, men eftersom det inte var sex kilometer så kan han inte få busskort av oss.

– Jag bjuder inte på åtta meter. Inte ens till min godaste granne. Våra regler ska gälla för alla, vi kan inte göra skillnad. Det spelar egentligen ingen roll om det skiljer 10 meter eller 40 meter – eller 100 meter.

Vad tycker du om sexkilometersregeln?

– Sex kilometer är ganska långt att gå. Det kan finnas anledning av titta på reglerna. Vi kanske bör bedöma utifrån om vägen till skolan är säker. Vi får fundera på det.

Tillsammans med 17-årige Tobias Törnqvist mätte ÖA vägen från Hammarvägen 19 C till Parkskolan. Med på promenaden hade vi ett klassiskt mäthjul, som bland annat används för att bestämma avstånd på golfbanor.

Vi gick givetvis den väg som Tobias tar mellan hemmet och skolan.

Efter vandringen som tog en timme och några minuter visade mäthjulet att vi tagit oss 5 542,5 meter.

Kommunen har helt rätt i att Tobias Törnqvist inte har minst sex kilometer från sin bostad till skolan. Med dagens regler är han inte berättigad busskort.

Kommunen är dock inte i närheten av att ha rätt om att det blott skiljer åtta meter – till Tobias nackdel.

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.4578279-tobias-nekas-busskort-bor-atta-meter-for-nara

14,50 kronor för en liter mjölk?

14 kronor och 50 öre för en liter mjölk. Det skulle bli priset hos Birgerssons bensin och kiosk i Tulleråsen om Arlas distributionsbilar ska köra ut mjölken till butiken.
– Vi har generella regler för att minska antalet stopp, säger Dan Danielsson, chef för Arlas kundservice.

Tord Edler, som sköter affären i Tulleråsen, trodde knappt sina ögon när han fick informationen från Arla om vilka regler som gäller från vecka 19. För då tar Arla över leveranserna från Milko som kört ut mjölken gratis även till de allra minsta butikerna.

– Vi säljer runt 90 liter mjölk i veckan. Och nu vill Arla ha 500 kronor för leveranserna på onsdagar och fredagar. För att få kostnadstäckning skulle vi behöva höja priset på en liter mjölk från 10 kronor till 14,50 kronor.

– Det går naturligtvis inte. Ingen vill köpa så dyr mjölk, säger Tord Edler.

Butiken i Tulleråsen kommer från 7 maj att istället hämta mjölken på Ica-butiken i Änge, sju kilometer bort. För dit är leveranserna gratis.

– Det här är inte klokt. Mejeribilen kör förbi vår butik och jag kan själv hämta mjölken i bilen. Chauffören brukar för övrigt ta en kvarts rast här och komma in och fika.

Tord Edler säger lite ironiskt att det är lyxigt att bo i glesbygden.

– Det är tydligen inte bara bensinen som ska kosta multum utan även mjölken.

Arlas leveransvillkor, som gäller i hela Sverige, är följande:

•Minsta leverans är på 100 kilo eller 1 000 kronor och kostar 250 kronor

•Leveranser på 150 kilo eller 1 500 kronor kostar 150 kronor

•Leveranser över 200 kilo eller 2 000 kronor är gratis

– Jag förstår att det för vissa kunder är stor skillnad jämfört med tidigare. Men det är inte försvarbart ur ekonomisk och miljömässig synpunkt med mycket små leveranser i stora lastbilar. Därför finns generella regler för att minska antalet stopp, säger Dan Danielsson.

Men det finns möjligheter till samleveranser med andra Arla-kunder.

– Då gäller huvudkundnumret och den samlade vikten, säger Dan Danielsson.

För butiken i Tulleråsen är för övrigt försäljningen av mjölk ingen bra affär.

– I slutändan blir det knappt plus minus noll. Svinnet är stort, säger Tord Edler.

http://op.se/lanet/krokom/1.4568773-14-50-kronor-for-en-liter-mjolk-